Brev från Moskva

Ny blogg

2008-07-06T23:28:00.002+03:00

Har nu en ny blogg, dock på engelska:

Http://mattaroundtheglobe.blogspot.com

End

2008-02-24T02:07:00.004+02:00

It is now the end of February. I have been in my home-country of Sweden for two months now. Time both go rapidly fast and still very slow. In Russia a new president is soon to swore in. The question is not whether Mr. Medvedev will become president but how he will continue the legacy of Putin. Will he by miracle take the fights with his soon to be primeminister Putin when required?
Time will see.

Personally I am moving my eyes to my own future. In June I will continue my tour d'Europe to France. First stop will be two months in beautiful Paris and then I will continue to the south and the provinical capital of Aix-En-Provence. There I will continue my philosophical thoughts of life, happiness and politics. After that maybe someone could be pleased to offer me a job?

Now this blog will be rest to peace, and who know maybe I will continue when moving abroad again.

Take care 'til then

Mattias

Ett stycke ur Axel Danielssons (1863-1899) "Lucifer" för att påminnas om att det nya året egentligen bara är en uppföljning av det tidigare

2008-01-03T10:31:00.000+02:00

Än en gång drives mänskligheten genom en samhällsupplösande kris in i en ny epok, ledd av den stora revolutionens genius. Han lever än, den gamle Siva, prästernas demon och förtryckets mordbrännare. Han släckte ej 1789 för evigt sin fackla för att störta sig i havet och aldrig mera visa sitt tragiska ansikte för människorna. När han efter fullbordat verk försvann från det krossade feodalväldets rykande ruiner var det för att snart komma tillbaka, ty ännu hade han en i elände nedtryckt klass att rycka upp ur förnedringen. Med sin allsmäktiga trollstav hade han skapat en ny värld, som var född att gå under, emedan den inom sig gömde det gamla sprängämnet: klasskillnaden. Det var en värld av löften, som aldrig uppfylldes, en manlig levnadslust, som slutade med livsleda. Nationerna gingo ut ur revolutionen med nya krafter, drevo storindustri och producerade sig dödströtta. Samhälleligheten blev starkare. De geografiska avstånden förkortades, produkterna hopades och omsattes i stora massor, rikedomar skapades av intet, maskinerna flåsade över hela världen, hela naturen flämtade under den mäktiga människans härskarefot. Då ljöd genom larmet ett förbittringens rop, som mångdubblade sig i oändlighet och fortplantades utöver stad och land. Vad var det? Det var de producerande nio tiondelarna av männskligheten, som vaknade till besinning och upptäckte sig vara bedragna, utplundrade och förtryckta av den konsumerande tiondelen.

Back in Sweden

2007-12-20T01:15:00.001+02:00

Returning to ordinary life is not always easy. This last 24 hours, now back in Sweden, have been an evidence of that. I have promised myself not to make this blogg private and therefore I will not. There are so many conflicts in this world, so much injustice with what-as-it-seems simple answers. Of course there are never simple answers to anything. The fact that people die, due to lack of the most simplistic resources, doesn't mean that there are easy ways of solving their problems.
Today the darkness of the world struck me but I refuse to be swept away with it. I refuse to start hating because things hurt. In the end we are all just human beeings.

Celebration of Lucia & all other saints around us

2007-12-13T12:40:00.000+02:00

It is Lucia Day. An important day for schoolkids in Sweden. Today they dress up like Lucia, maidens, ginger bread men etc. singing christmas carrols, eating saffransbread and ginger bread. It is one of the first real signs of the upcomming Christmas in Sweden. The day is however originally a celebration of Saint Lucia of Syrakusa in Italy. For us that may not believe in Christ the Savour perhaps this day can be a celebration to saints in our surroundings, our friends and people that makes our lives so much easier. Today I'd like to salute the cleaningladies in our dormitory that, although beeing way over 70 years old, still go to work every day cleaning kitchens and corridors of little spoild bratts. How they manage is for me a huge question. But they are to be admired

Efraimsson och Åsbrink sitter inte samma båt

2007-12-12T20:23:00.000+02:00

Det finns de som står upp för sina åsikter och vågar löpa linan ut. De pratar inte utan handling och blundar inte när det blir allt för otäckt. Listan på dessa kan göras lång, om än dessvärre om retoriken hade fått råda, är den alldeles för kort. Idag ställs Inger Efraimsson upp på listan av hjältar som vågar säga nej. Och idag visar ytterliggare äb en gång Erik Åsbrink prov på hyckleri. Om man ställer upp på borgarnas socialpolitik bör man lämna in sin utträdesansökan ur Socialdemokratin illa kvickt. Dessa män som endast sucktar efter maktens centrum har inget att hämta ur vår rörelse. Det borde vara Mona Sahlins kommentar i frågan.

Due to violations on my blogg

2007-12-11T17:35:00.000+02:00

For some time some comments on my blogg have been everything but peacefull. Let me make it clear, any threat towards other people, nationalities or suggestions of violence will be removed from the blogg!
Sincerly

När slutet är nära

2007-12-10T13:32:00.000+02:00

Det har gått en hel vecka sedan jag senast skrev. Det är min sista vecka här i Moskva, något som känns både bisarrt och verklighetsfrämmande.
I veckan som gått har jag bl.a. till slut besökt Vladimir Iljitj Lenin. Det var en bra dag att besöka honom. Det var lite folk och vakterna var slöa. Därför hann man faktiskt se honom rätt bra. Med små steg gick jag runt den glasmonter vari han sägs ligga. Han ser verkligen ut som tagen från en vaxkabinett. Och någon vidare frid ser han inte ut att ha heller. Han ser blek och fruktansvärt stel ut.

Det känns främmande att tänka sig att Lenin skulle känna sig bekväm i den värld som finns utanför mausoleumet. Med det så vill jag inte på något sätt glorifiera hans politik utan snarare ställa frågan varför han i ett annorlunda Ryssland fortfarande ligger som nationalhjälte. Vilken nationalhjälte skulle för övrigt vilja vara en attraktion på en cirkus? Det mest hedersvärda för en man som dog för över 80 år sedan vore att slutgiltigen begrava honom. Det var trots allt enligt hans fru den egentliga viljan. Efter besöket passade jag på att granska de män som låg begravda vid Kremls mur. Gagarin låg där men även den person som för oss västerlänningar får blodet att rysa mest för, Stalin. Denna tyrann blir ofta starkt förknippad med en hårdare politik än den Lenin förde. Jag skulle vilja läsa mer om Lenin och Stalin, för att verkligen jämföra om de stora männen var så olika. Ska i veckan som kommer försöka avklara de sista museerna på min lista, bl.a. Pushkin, Stanislavskij, museet för andra världskriget och om jag har tur kanske besöka den stora kyrkogården där många historiska män och kvinnor är begravda. Detta ska försöka hinnas med samtidigt som jag ska på på diverse jul och luciafiranden av både svensk och internationell karraktär. Och dessutom skriva mina examensarbeten och framföra en ekonomisk presentation. Det gäller att hålla grytan varm om vintern ;-)

I Moskva dagen efter Putins egna ego trip

2007-12-03T10:50:00.000+02:00

Det är dagen efter dagen D(uma). Ett nytt parlament har valts i min nuvarande hemvist Ryssland. Internationell press var inte sena med att skriva om hur Det enade Rysslands seger också är en seger för Putin. Det är sällan man finner en skarp analys av den ryska politiken utanför östeuropa. "Vi" i väst tycks vilja förenkla Ryssland till att allt skulle vara så enkelt som att man är på väg mot ett nytt Sovjet. Jag menar att gårdagens val inte på något sätt var en egentlig seger för vare sig Putin eller Ryssland som sådant. För Putin så ska man komma ihåg att Det enade Rysslands mål var att nå 70%. Själv ska Putin ha sagt att allt under 65% vore ett misslyckande. Jag tycker han har rätt. För är det som så att om man trots mygel, hot och utpressning inte lyckas uppnå sina mål har man mislyckats. Nu hamnar siffrorna på ca 63% vilket i presidentens egna ord inte var gott nog för hans alter ego.

Fyra partier verkar ha kvalificerat sig till Duman och även om tre av dessa "stödjer" Putin så har opinionssiffrorna hela tiden pekat på att endast två partier skulle lyckas. Något har alltså hänt de senaste dagarna. Kan det vara som så att det i internationella mått relativt höga valdeltagandet inte enbart gynnat Det enade ryssland utan också mobiliserat väljare, som inte sympatiserar med "big business", att trots allt göra sin demokratiska skyldighet?

Kontentan är trots allt att 37% av väljarna, trots massiv propaganda från Kreml, inte är övertygade om att Det enade Ryssland kan utlova en bra framtid för landet. Det kan så klart låta ironiskt sagt men i ett land där totalitära krafter traditionsenligt styr är dessa 37% viktiga. De visar nämligen att det fortfarande finns de som inte hukar sig när släggan plockas fram. Jag säger det också med utgångspunkten att alla från början visste att Det enade Ryssland skulle ta hem jackpoten och att det sedan länge stått klart att det inte varit en demokratisk valrörelse. Det är givetvis beklagligt att reformister idag endast får ynka 1-2 % av rösterna, troligen skulle de komma upp i något högre siffror om valrörelsen varit rättvis, men det bekräftar också att ryssarna just nu vill fokusera på annat än liberala rättigheter.
Nu påbörjas en tid av överklaganden och politiska statements från världens alla ledare. Mitt tips är att allt samtidigt kommer att fortgå som vanligt här i Moskva. Inte förens Putin bestämt sig för sin framtid och den nya presidenten tar sin plats i vår kommer Rysslands politik att se annorlunda ut. Och vem vet kanske förändras den inte ens därefter.

P.s. Jag har märkt att det är jäkligt lätt att bli cyniker i Moskva D.s.

Är statsapparaten mäktigare än Rysslands president?

2007-11-28T05:00:00.000+02:00

Ibland flyger tangenterna i datorn snabbare än vanligt. Det land jag nu bott i under tre månader blir allt mer en gåta. den engelskspråkiga, tillika "Putinkritiska" tidningen Moscow Times har publicerat en artikel om att Kreml utfärdat en uppmaning till landets valkommissioner om röstfuske.

Varje stolt ryss ska värva tio anhängare till Det enade Ryssland. Att värva medlemmar eller röster är inget unikt för Ryssland. Tvärtom uppmuntras medborgare i de fleste demokratier att engagera sig i valrörelser, agetera för sin sak, ta ställning. Fast det som nu sker i Ryssland kan aldrig annat än äventyra hela legitimiteten för valet. Signalerna som nu kommer från Kreml är inte enbart allvarliga i form av uppmaning till röstfusk. Det är ett tydligt tecken på att statsapparaten fortfarande lever i de gamla kommunisternas fotspår. Alla vet att Det enade Ryssland inte behöver "aktiva och stolta" statstjänstemän som trixar med siffrorna. Partiet kommer oavsett valfusk eller inte ha en säker majoritet i Duman om en vecka. Men för Kreml verkar principen vara att det inte räcker med att vara störst. Det är en kamp om allt eller inget, där alla medel tycks vara tillåtna. Eller är det verkligen så? Frågan är om Vladimir Putin själv är adressat till denna "blygsamma" uppmaning. Vi vet sedan tidigare att intrigerna mellan presidentens undersåtar under lång tid varit komplicerade. För några veckor sedan publicerades en artikel i Moskva där man menade att det råder hög strid mellan två säkerhetsgrupper under Kreml. Vi vet också att det finns en rad olika politiska och ekonomiska grupper som tävlar om kontroll över statsapparaten. Kan det vara så hemskt att Putin faktiskt inte fullt ut klarar av att kontrollera sitt eget maskineri?
Sammankopplat med helgens arresteringar av oppositionella blir allt obegripligt. Man arresterar inte den som inte är ett hot.
Medan väst tycks slå på stortrumman om att Ryssland går mot totalitärism undrar vissa av oss andra här nu i Moskva om det inte kan vara just små stänk av anarkism som vi sett de senaste veckorna. Det gör mig för första gången ordentligt orolig.

Jag beger mig idag till slavernas moderland Ukraina. I de gamla klostrerna från den historiska epoken av Kievanruss kanske jag lyckas se klarhet i mina funderingar. Åter i Moskva på valdagen, på söndag.

Läker tiden alla sår?

2007-11-24T02:48:00.000+02:00

Läste i Dagens Nyheter en berättelse om den finska karel som stämt Viborg stad och dess tillhörande län för att man gav hans hus till ryska intressen efter fredsuppgörelsen mellan Finland och Ryssland 1940. Till hans fördel ligger den internationell rätt som säger att privat äganderätt inte förändras i och med nya gränsdragningar. I sig är detta en fin lagstiftning. Individer ska inte tvingas lämna sina hem för att marken bytt flagga. Men att över 60 år senare hävda denna rätt innebär också att de som idag bor där tvingas lämna något som de i nu två generationer haft som sitt. Individer kommer alltid i kläm i krig. Hur mycket jag än önskar att Karelen fortfarande var finskt, att de karelska ådrorna i mig skulle fått stanna där de hörde hemma, så är kriget för länge sedan avslutat. Att stämma den ryska staten för att man stulit mark är en sak men att ge tillbaka mark till privatpersoner i det här fallet får mig dessvärre att bli mycket tveksam.
Sällan blir jag så patriotisk som Karelenfrågan men jag förstår inte varför andra ska behöva uppleva samma trauma som finskkarelerna en gång gjort, bara för att deras regering en gång var fruktansvärt diktatorisk. Skadestånd absolut, men ingen återlämnande av mark...

Till kamrat Lenin

2007-11-18T18:18:00.000+02:00

Idag bevittnade jag och min kompis Gustaf ett kommunistiskt lemmeltåg på dryga 20-30 man, först vid Lenin maoseleumet och därefter i "parad" över röda torget. De verkade fira ett av 90-årsjubileumen för Lenins revoulutionsår. Marschen var högt bevakat av hela en liten militsia bil och som orkester hade man en bandspelare som spelade sovjethymnen... Tiderna förändras konstaterar både jag och Gustaf.

Putins väg

2007-11-16T23:52:00.000+02:00

Jag läste i veckan att United Russia tappar fotfäste i landet. Man uppskattar att de tappat ca 5 % i opinionssiffror.Vad betyder detta för Ryssland? Dessvärre ingenting. Det spelar ingen roll att deras valrörelse misslyckas. De verkar trots allt behålla sin majoritet med råge. Det makabra med undersökningen, och den ryska lagen som säger att man måste ha över 7% av rösterna för att kvalificeras in i Duman, är nämligen att U.R. enligt undersökningen ev. skulle komma att bli det enda partiet kvar i kammaren. Inget av de andra partierna kunde komma över spärren med undantag för kommunisterna som låg och halkade runt omkring 7-8%. Det blir kanske första gången (vad jag vet) som ett "demokratiskt" val skulle innebära att det inte skulle finnas någon opposition i Duman. Det parti som ligger närmast (s) A Just Russia har ungefär 5 % av siffrorna. Självklart tror jag att kommunisterna kommer att klara av att komma över spärren och finnas kvar i Duman under nästa mandatperiod också. Kanske blir det så sorgerligt att A Just Russias väljare sympatiröstar på kommunisterna för att någon ska finnas kvar?
De europeiska valobservatörerna har nu också valt att avstå från att komma till Ryssland för observation. Bakom ligger en konflikt om hur många observatörer som ska skickas samt visumproblem (som jag förstått det). I ryska medier förklarar MID (ryska ud) att man anser att det varit ett oproportionelligt antal observatörer vid ryska val tidigare och jämför med USA och Europa. Personligen tycker jag det är tråkigt att regeringen Putin gör ett statement i den här frågan. Om det är något som man i alla fall inte borde klandras för vid valet så är det röstfusk. En överväldigande majoritet HAR stöd för Kreml. Dessvärre väljer ryssland ännu en gång att släppa ut björnen. "Ingen ska säga vad Ryssland ska göra, därmed basta...."

Makten

2007-11-12T12:18:00.000+02:00

När man reser runt och ser fattigdom, klassklyftor och förtryck kan man inte annat än glädjas åt den tur man har som fötts i ett av världens rikaste länder. Socialdemokratin i Sverige har varit en rörelse som mirakulöst lyckats bibehålla (och utveckla) välfärd som inget annat land i världen. Tendensen är den samma vart än jag åker. När jag pluggade i Manchester var Sverige och svenska socialdemokratin näst intill helgonförklarat. Jag vet inte hur många föreläsningar som jag bevittnade där man lyfte fram Sverige som ett bra exempel. Det samma var i Finland som alltid sneglat på Sverige även inrikespolitiskt. I Ryssland blir det speciellt. Kanske just för att det ligger ett historiskt arv bakom oss. Man betonar sällan Sverige men radar dock upp landet bland topp tre i nästan alla vetenskapliga studier man får läsa. När jag ställer frågor om demokratiutveckling till mina professorer har de flera gånger sagt att Ryssland aldrig kan komma att bli som Sverige. På något sätt har den svenska folkhemstanken blivit utopi för våra grannländer. Som med alla utopier är de enögda men ändå fina. För hundra år sedan var den svenska välfärden utopi även i Sverige. Det var fortfarande stor utvandring och fattigdomen var utbredd. På den tiden vågade socialdemokratin rita upp vansinniga idéer om ett jämlikt samhälle med staten som garant. För dem måste den svenska välfärden vi har idag varit lika långt borta som världsfreden är idag.
Jag lyssnar nu med ett halvt öra på den svenska debatten inom socialdemokratin, och resultaten av framtidsdagarna. På socialdemokratins hemsida möts man av en stor banner där det står att vi nu omprövar vår politik. Som om vi nu tagit fram huggsaxen för att strimla upp alla våra värderingar och ideal. Alla kan delta, socialist eller liberal.
I helgen har vårt parti dessutom dödat sin skolpolitik genom att öka betygshettsen för ungarna, istället för att fokusera på att stimulera barns kunskapsinhämtning.

Min häpna undran blir om makten helt plötsligt blev viktigare än ideologin? Ska socialdemokratin gå till val 2010 på att göra en motsatt Reinfeldt, nämligen att vrida sig högerut? Stanna kvar i båten, och slåss för era ideal, övertyga väljare som inte lyssnade på den gamla regeringen att socialdemokratin står för de svaga i samhället. Skapa visioner som sträcker sig generationer iväg nu när ni har chansen! Det är vad framtid handlar om, inte att sukta makten för maktens skull.

När franskt tvättmedel blir krav i ryska hem

2007-11-11T11:25:00.000+02:00

Moskva är de många dimensionernas stad. Det är staden där de fattiga satarna lever sida vid sida med multimiljonärer. I mina kvarter i sydvästra stadsdelen Prospekt Vernadskogo ser du fashionabla nybyggen sida vid sida med gamla risna sovjetbyggnader. Igår besökte jag den mest udda mataffären i området. Affären nischade sig onekligen på franskt tvättmedel (med fransk innehållsbeskrivning), direktimporterad mjölk från Finland och svenskt knäckebröd. Självklart var allt detta vansinigt dyrt och helt onödigt (med undantag från det svenska knäckebrödet,he he) eftersom alla produkter finns i liknande versioner även från Ryssland. Hur kommer det sig att vissa människor o pälsar väljer att handla sin mat i en affär som tar tre gånger så mycket betalt för varorna som den ryska grannbutiken? Är verkligen den rika ryssens perspektiv på pengar på gränsen till dåraktighet? Ytterliggare ett exempel på att kapitalistisk rikedom i Ryssland är ett nytt fenomen. Själv mår jag gravt illa, och jag misstänker att det är likadant med miljön som får stå pall för transport av tvättmedel från andra sidan Europa.
Läste idag också om att Putin nu ska ta kraftfulla tag mot misshandeln av centralasiater i Ryssland. Om det är några som spätt på rasismen mot uzbeker och tjetjener så är det väl ändå Kreml själva...

En diktatur är en diktatur är en diktatur?

2007-10-31T16:10:00.001+02:00

Har ni någonsin mött en god diktator? Okej få av oss dödliga får chansen att träffa dessa män (de är i stort sett alla män) men några av oss möter deras hantlangare. Unga män och kvinnor som sänds ut för att propagera för sitt fosterlands välstånd. Studerar man vid ett internationellt universitet i Moskva så möter man onekligen människor från de mest märkliga länderna. Få av oss svenkar kan ens peka på en karta vart Kirgistan ligger. Men det existerar likväl och dess framtida diplomater sänds till Moskva för studier. Jag har djupare lärt känna människor från både Uzbekistan (Kirgistans grannland) och Vitryssland. Uzbekistan är känt för att vara ett starkt diktatoriskt land i centralasien och Vitryssland anses vara Europas sista diktatur. För den gemene svensken är det svårt att tänka sig att något gott kan komma från dessa länder. Trots detta har jag lärt känna folk från diplomatiska familjer från båda länderna och min grannes far är högt uppstående inom vitryska Lukashenkos regim. Mina vänner, supportrar till diktaturer, är inga monster. Tvärt om är de genuint trevliga och hjälper till med alla möjliga bekymmer jag må ha. Grannens farmor har till och med skickat med honom blåbärssylt till mig. Min fundering är om det är rätt att acceptera sylt från någon som hyllar diktatorer och kanske till och med bidrar till dess fortlevnad? Det är en dimension av vänskap och politik som är svårbalanserad. Ur amerikansk filosofi ska man aldrig föra dialog med de onda. Samtidigt vet vi att politik allt ofta handlar om dialog och kontakter. Önskar vi söka bryggor mellan väst och öst krävs dialog, förståelse och acceptans. Vänskap kan brygga dessa skillnader så länge som man själv behåller sin grundläggande uppfattning om de demokratiska värdena. Dessutom hedrar de unga människor från länder med stark kontroll över befolkningen att bjuda på sig själva till en svensk. Därför har jag beslutat mig för att fortsätta ta emot sylt från en god sylterska i vitryssland, och snart ta fler öl med mina uzbekiska vänner. Vem vet, kanske även jag kan lära mig nåt?

På bilden, Frankrikes fd. president Chirac och Vitrysslands diktator Lukashenko

Moscow night

2007-10-28T00:40:00.000+03:00

Saturday night. I am talking to a great friend on Skype. We talk often and he is a funny dude. I do not regret not going out tonight. Yesterday was enough conserning alcohol,he he.
Here is a great Youtube video by the way. All the way from Russia (with love):

Byråkratiproblem löst!

2007-10-26T19:54:00.001+03:00

Nej igår blev det inga tillstånd. Kontoret var stängt och efter två timmars väntan gav jag upp och gick hem. Något märkligt inträffade dock idag. Efter min lektion gick jag som vanligt till registratorkontoret och av en händelse fick jag mina papper från MGIMO så jag kunde gå till polisinspektören. Och av en händelse var gubben idag på bra humör (månne vara det fredagsglädjen att slippa gå till jobbet imorgon?). Med två och en halv timmes väntan var det överraskande nog som så att jag stod där med mina dokument i handen. Nu äger jag både ett inresetillstånd och ett utresestillstånd ur Ryssland. Dokumentet ser förvisso ut att vara hämtat från 1940 talet men jag är övertygad om att det kommer att bli bra. Dessutom lärde jag i dag känna en ny kompis från Uzbekistan. Han hade inte ens fått bli registrerad i landet än och knallat runt olagligt på Moskvas gator i en dryg månad....
Enda olyckan idag var vikarien på internationella kontoret som vägrade prata engelska, som hon kunde, eftersom hon menade att man inte hade nåt på MGIMO att göra om man inte kunde ryska. Jag hoppas hon får lite kärlek i helgen.

Snart dags för fest på våning 2....

Byråkrati o korruption

2007-10-25T12:20:00.000+03:00

Det finns ingenting som är så frustrerande i ett byråkratiskt land som det faktum att alla verkligen skiter fullständigt i vilka problem du har.
Jag ska göra ett kort besök i Sverige om en vecka och väntar på att få mitt uppehållstillstånd så att jag fritt kan resa ut och in ur Ryssland. Dessvärre är inte detta det lättaste man kan göra. Två instanser samtidigt måste ge sitt tillstånd för att processen ska avklaras. Dels måste universitetet bry sig om att lyfta på luren och beställa tillståndet. Och dels måste polismyndigheten som svarar ha lust att göra det. Sällan, mycket sällan korrilerar dessa två parter. För mina vänner som genomgått processen har det gett olika resultat. En del har fått avbeställa sina resor eftersom de inte fått sina tillstånd i tid, och en del har haft turen att få det dagen innan de ska resa. Gåvor till byråkraterna underlättar om än inte nödvändigtvis. Ofta handlar det om att man inte bryr sig. Polisinspektören som utfärdar tillstånden sägs tydligen föredra långa rök- och kaffepauser än att ens vilja svara i telefonen när MGIMO försöker få tag i honom. Själv har jag än så länge besökt visumkontoret tre gånger och ska åter dit idag. Misstänker dock skarpt att det nog inte kommer hända nåt förens tidigast på onsdag, dagen innan jag ska åka. Förstå att genomleva ständigt genomleva en sådan här process...
För övrigt läste jag idag att Sverige och Finland inte kan bli litade på som valobservatörer vid det ryska dumavalet. Är dessa politiska statements egentligen vettiga ur rysk synpunkt? Jag ska fråga detta nästa gång jag har lektion i rysk utrikespolitk.

Fred möjligt?

2007-10-22T20:34:00.000+03:00

Idag besökte jag Kreml för första gången. Det är svårt att förstå att man står i ett av världens maktcentrar när man är innanför dess murar. Mer om Kreml kommer, med några bilder på facebook.
För att se söderut till det som kan komma att bli historia mellan Israel och Palestina nämligen ett påbörjat fredsavtal om några veckor i Annapolis, USA, är jag förväntansfull. Jag är det för att det onekligen inte finns några andra alternativ i sikte. Både Olmert och Abbas är under hård press och vet att deras misslyckade samtal kan fälla regeringar. I Olmerts fall kanske även lyckade sådana fäller honom i knesset. Det återstår att se. Dock rekommenderas dages artikel i Israeliska Haaretz (finns som bilaga) och har många kloka ord om handling.

http://www.haaretz.com/hasen/spages/915306.html

Good night

2007-10-17T14:56:00.000+03:00

Some days the frustration of wanting the possible impossibilities takes over. I think that happens to everyone that witness the injustice of the world. Some days you simply wake up feeling that everything is so injust that it will be impossible to anything about it.
This ambivalence is what later comes to rise has hatred within me and what keeps me going for a long time.
We've had many discussions about the Putin regime over the last weeks. Today we had a lecture of his political actions at MGIMO. Not one mentioning of the Chechnya war and not one single criticism towards the Putin agenda. In some aspects Russia is still as Russia was 20 years ago. You wait until the leaders resign from power before you dare accuse them of anything. For today we all knows what happens to those who dare speaking about masskillings of civilians by the Russian army, rapes of wives and daughters, and total destruction of towns and cities.
It is now reported that 9 persons are charged of the death of Anna Politkovskaya. Sadly enough I doubt we'll never know if they actually committed the crime or not. Anyway tomorrow will be business as usual. Concerning my studies, we will simpy move on to a new subject.

Jingle bells -snow in Moscow

2007-10-16T14:05:00.000+03:00

It is a few days ago since I last wrote here. And today I will write in English, not that I think it will become a habit, I did choose to write in Swedish and should stick to it, but I will make an exception. This past week-end was time for fall to vanish just to be replaced by what we in Sweden usually refrain as really crappy "blaskväder". Sunday was the first day of snow in Moscow. Some of my friends cheered but for me it just came as a reminder of melty muddy snow. Today it has however turned and to my suprise we woke up to a city with minus degrees. They say this is rear, even for the ever unpredictabe Moscow.
Putin is in Iran today to make new diplomatic processess concerning nuclear issues. Iran welcomed him with threats of his life. Somehow I do however not really think that it is the first time for the Russian President. We'll see where the discussions will lead, but Putin will probably come out as a winner. He usually do in these matters, or at least pretends to. Myself am on the final round of lectures in comperative political history of Russia. Tomorrow we will discuss the topic of "Who Is Putin?". May I just say he's just a middle aged man that happens to have a little too much power in his own hands?

Ja må han leva....

2007-10-07T14:20:00.000+03:00

Idag är det Putins födelsedag. Moskva firar, med fyrverkerier, parader på revolutionstorget och avtäckande av nya byster av vår ledare i byar och städer över hela landet. Okej så hemskt är det kanske inte (längre). Ironiskt nog var det igår ett år sedan den internationellt kända journalisten Anna Politkovskaya blev brutalt mördad i trapphus i sitt hyreshus. Förra årets stora födelsedagspresent till presidenten? I dag samlas hundratals demonstranter till minne av Politkovskaya i Moskva för krav på yttrandefrihet och fria och öppna parlamentsval om två månader. Staten svarar med att omringa demonstranterna och låta 2500 soldater patrullera stadens gator. Länge leve Putin... hurra hurra hurra

2007-10-05T16:49:00.000+03:00

Fredag, så slutligen... I Ryssland går man förvisso på föreläsningar även på lördagar men den här veckan är jag förskonad från sådan barbari. Annat blir det nästa vecka då jag bara får tisdag och söndag ledig. Nåväl, man är väl här för att lära sig något och det ska man väl också göra.
Läste nyss en artikel i den liberala DN om hur efterspelet börjar se ut efter FNs utsändas hemkomst. Det är fegt av Kina att påstå att vad som händer i Burma enbart är av intern natur och att säkerhetsrådet därför inte ska ingripa. Hur länge ska världen titta på för att se hur en hel befolkning torteras, mördas och tillintetgjörs? Det är till länder som Burma internationella FN styrkor ska sättas in.

Söndagsutflykt till Viborg

2007-10-04T20:58:00.000+03:00

Sitter vid min dator och klockan ska strax passera tio på kvällen. Hade min första riktiga dag med statsvetenskap idag. Vi pratade om geopolitiska strukturer och min professor var grymt duktig i sitt ämne. Känner mig taggad inför morgondagens föreläsning om de grundläggande politiska strukturerna i Ryssland!

I helgen var jag som sagt i landets nordvästra delar. I St. Petersburg till största del men jag tog som jag nämnt också en dagstur till Karelens gamla huvudstad Viborg. Jag anlände i ett dimmigt landskap och trots att klockan var vid 10.30 var knappt några ute. Ett gäng ryssar hämtade från en gammal 70-talsfilm stod vid ett av torgen och inne på det kafé jag hamnade på satt ett gäng finska "skrotgubbar/tanter" och drack pilsner. Servitrisen såg omåttligt glad ut att se att åtminstone någon beställde kaffe denna vilodag. I den stunden tvivlade jag starkt på om jag överhuvudtaget skulle klara av att spendera mina timmar fram till återresan kl. 15.30. Med viss ångest försökte jag dock leta reda på det gamla medeltida slott som Sverige en gång i tiden anlade i byggden. Efter att först irrat runt i dimman i en halvtimme (jo det är sant!) så kom jag till platsen. Det var ett imponerande slott och dess olika muséer var väldigt välarbetade. Definitivt värt de 150 rubler (ca 45 kr) som det kostade att gå in. Dess historiska avdelning gjorde störst intryck. Förvånande nog fick man faktiskt läsa om det starka finska samhället som växte fram under 1900-talets början. Viborg var en av de största städerna i det fria Finland 1917/8 vilket också är påtagligt i den finska arkitektur som finns kring de gamla gatorna. I en av avdelningarna, den om den "Finska tiden" fanns även text på engelska, finska och på svenska. Och det blir med viss sorg som man läser hur stadens invånare deporterades i och med fredsavtalet med Ryssland. Inte för att jag tror att finnarna ville leva i Stalins Sovjetunion men sorligt just för att man på detta sätt dödar ett levande samhälle. Maktens män som ritar kartor bryr sig sällan om att det råkar bo människor vid det område man vill ha. Att så se hur hus och gator, som hämtade ur vilket äldre finskt samhälle som helst, är förfallna trasiga och barbariskt neglegerade av Sovjetunionen får mitt hat mot kommunismen bara att bli starkare. Hur kan en så fin tanke om frihet och jämlikhet sluta som ett pinsamt minne om maktfullkomlighet och ignorans? Är glad att jag aldrig associerat mig med den rörelsen. Resan till Viborg var nog den viktigaste delen i den här resan.

Hemma från Petersburg

2007-10-02T18:09:00.000+03:00

-Fartyget Aurora. Starten för den ryska revolutionen

Så har man varit på nya äventyr några dar. Är nästan precis hemkommen från några dagar i St. Petersburg och Viborg. Det är svårt att inte bli förälskad i staden, dess kulturella approach, vänliga människor och ja känslan av att man bara har några mil hem till de finska trakterna.
Spenderade min tid bland annat på Ryska Muséet som jag, trots mina tidigare besök i stan, aldrig besökt. Om det är en plats i Petersburg ni måste besöka så är det ta mej tusan detta. Skit i Vinterpalatsets gamla tsarer och tsarinnor. Internationell konst kan ni se i nästan vilken storstad som helst. Men att inandas den ryska kulturen genom gigantiska mästerverk blir som en historieberättelse. Det gör muséet levande och skapar en känsla av att Ryssland trots sin alltid hårt pressade yttrandefrihet ändå haft konstnärer som vågat skapa. Det gör mig bara än mer fundersam över det ryska imperiet. Hur kan man skapa en sådan perfekt kultur i ett starkt diktaturiskt samhälle? Och tänk ifall denna levande kultur kunde få vara en fri levande gestalt i dagens Ryssland. Vilket oerhört häftligt land jag skulle leva i då. Ett land där alla dessa känslor får sin plats i rampljuset och där människor får känna sig hela och därmed, kanske till och med lyckligare.
Istället har vi nu en president som ligger och vaktar premiärminsterposten. Om det är som så att Putin de facto vill bli premiärminister eller inte är svårt att spekulera i. Men som många analytiker påpekar är Putin som första namn på Ett enat Rysslands lista troligen den sista spiken i kistan för oppositionen. Har stora män på höga hästar på detta sätt fått igenom sitt enpartisystem trots allt, som en deja-vu till forna storhetsdagar? Vill inte missminna mig att Putin skulle vara demokratins enda vän. Jo tack

Alla var där!

2007-09-27T00:23:00.000+03:00

Ja så var det faktiskt. En drös med människor intog idag galakvällen, eller ja premiären i vart fall, för den svenska filmveckan i Moskva. Jag var där men..... i min naivitet hade jag inte föreställt mig att svensk film skulle bli så eftertraktat i detta land. Biljetterna var slut när jag ca 5 minuter innan föreställning rusade in till teaterns kassa. Får skylla mig själv. Nu drar jag iväg till gamla svenska marker St. Petersburg och Viborg några dagar. Åter i Moskva på måndag morgon.

Officiell Moskovit

2007-09-25T16:51:00.000+03:00

Nu är jag till sist officiellt en Moskovit enligt myndigheterna i Ryssland. I alla fall har jag fått mitt tillstånd att bo här (med den finaste stämpeln jag fått hittills, he he).
Idag skulle jag egentligen ha åkt till Karelen. Tack vare nytillkommen ögoninflammation, besök på snobbklinik, och allt för lite tid att förbereda min resa så struntar vi i det. Jag får besöka Karelen en annan gång. På torsdag tar jag mig istället till St. Petersburg och Viborg. Ska spendera några fina dar där innan kylan kommer har jag tänkt.

Mayakovsky

2007-09-21T14:27:00.000+03:00

Det är rätt schyst väder runt omkring Moskva faktiskt. Det är soligt och åter igen sensommarvärme. Det gillar vi skarpt. Jag tror man behöver så mycket sol som möjligt innan den mörka vintern. Jag är fortfarande förkyld men har i alla fall börjat röra mig utomhus.

Var på Mayakovsy-museet igår. Ett ur sovietiska bemärkelser intressant museum med mycket av den futuristiska konstnärskänslan som var så starkt förknippat med CCCP. Det mest intressanta (i mina ögon) var nog dock den lilla artikel om den svenske Hoeglund (läs Zäta Höglund) som övergivit komintern och återanslutit sig till den svenska socialdemokratin. Den långa artikeln är hämtat från en kommunistisk tidning i USA och häklar denne stackars Höglund för sitt svek mot kommunismen. Lyckligtvis konstaterade man att de resterande medlemmarna ur den svenska sektionen av kommintern inte hade för avsikt att gå kapitalismen och reformismens väg. Tänk så många år den artikeln måste hängt i Moskva, i ett museum som inte alls hade med Zäta att göra. Propagandismen i sin bästa form. Och säkert gick där hundratals besökare var dag under CCCPs glansdagar för att inandas all den kulturella upplevelse Mayakovsy hade gett dem. Jag undrar ifall de brydde sig nämnvärt åt Zätas bedrifter (som förvisso inte ska underskattas). Idag var vi fyra tappra besökare, och en handfull konstnärer som i filosofiska manéer ritade i sina block. Tiden förändras; för Zäta, kultureliten men så även för kommintern.

Host host

2007-09-18T20:29:00.000+03:00

Finns det något värre än att vara sjuk utomlands? Nja, kanske när utomlands är ditt nya hem och du fortfarande känner dig grymt vilsen. Lägg därtill att du måste springa runt i byråkratins korridorer för tredje veckan i rad för att få koll på läget.
På posten var idag frimärksluckan stängd. Ett postkontor utan frimärken... Fick pallra mig till stan. Ett litet kuvert till Sverige för drygt 350kr... sorgerliga värld.
Nu lägger jag dock ned byråkratin för en stund. Jag är ju trots allt sjuk. Bugar och tackar för lite förkylningsmediciner från Gutaf!

Summa kardemumma

2007-09-17T16:37:00.000+03:00

Okej, den borgerliga alliansen har haft ett år vid makten och det är tid att granska det gångna året. Vi har en regering som genom sina förslag förklarat kring mot allt och alla. De svaga i samhället får idag i klassisk janteanda veta att de visst ska kunna jobba (och hitta jobb). Misslyckas de ska de inte heller få några pengar att leva för. Att som 80-talist fått växa upp under 1990-talets krisår var tragiskt men aldrig skulle jag kunna ha tänkt mig att 2000-talet skulle bli än värre för den fattige. Den borgerliga alliansens politik har dessutom gett oss ett nytt demokratiskt dilemma. Vad händer när en regering i fyra år bedriver en politik som dess medborgare starkt motsätter sig? Det handlar om att som regering fundera på vilket representativt förtroende man har från väljarna. Om socialdemokratin återfår förtroendet om tre år kanske det ändå är dags att se över grundlagarna. Att grundlagsfästa det sociala trygghetssystemet verkar onekligen vara svenskarna enda räddning från de giriga och maktfullkomliga. Plundringen av våra gemensamma ägor måste trots allt på något sätt stoppas.
För övrigt kan sägas att jag nu mutat min första ryss. Sorgerlig äro således båda sidorna av Östersjön den här hösten.

Rysk vänskap

2007-09-15T13:49:00.000+03:00

I natt hade jag och några vänner en lång filosofisk diskussion om existentialism, subjektivitet och objektivitet. Det var trevligt att ha en djup diskussion om saker igen. Jag saknar det, för trots att jag befinner mig i ett politiskt centrum så har mina senaste veckor främst präglats av byråkrati och möten. Fler diskussioner eftertraktas innerliggt.
Moskva har också nu bytt kläder. Hösten har på riktigt tagit sig in i staden. Och ni kan själv tänka er hur avgaser, fukten och kylan får för effekt på den lilla nordbon. Tror jag är på gång att bli sjuk.

Regeringen har avgått, länge leve den?

2007-09-14T00:18:00.000+03:00

För drygt ett dygn sedan avgick den ryska regeringen. Det är ca 11 dagar sedan utrikesministern flanerade min skola och berätta om den ryska utrikespolitikens frammarsch. Gäller hans planer fortfarande? Analytikerna går förbrillt igenom alla tänkbara scenarier som kan tänkas komma i och med detta. Ytterliggare en doldis vid maktens centrum, en man som tydligen ska karaktäriseras som blyg byråkrat, tyst som en mus vid regeringsmiddagarna men alltid skicklig i det han tar sig an. Min ytterst amtörmässiga chansning är att Putins tankar kommer lämna honom först när han själv vill. Inte en analytiker kan gissa vem eller vilka som kommer att styra landet efter Duma- och presidentvalen. Och det tydliga tecknet på den ryska demokratins skörhet är just vad min vän Gustaf idag påtalade. Att Putin helt och hållet själv kan välja sin efterträdare. För alla undersökningar visar att den ryska befolkningen helt litar på sin president att välja en efterträdare och att de med överväldigad majoritet kommer att rösta på Putins förslag. Så blir demokratin en dockteater där skådespelarna sugs in en fars som manusförfattaren redan avgjord slutet på. Hoppas bara publiken kommer på premiären...

Första inlägget i Moskva

2007-09-12T15:30:00.001+03:00

Efter snart två veckor i landet Ryssland börjar saker sakta men säkert komma på plats. Med det kan jag också få tid att skriva i min blogg som jag hoppas kunna hålla levande så gott det går.
Först ska sägas att de som inte varit i Moskva troligen aldrig kommer få en rättvis bild av staden. Hemma i Sverige är vi vana vid att läsa skräckhistorier om hur de få men ofantligt rika roffar åt sig på de svagas bekostnad, maffiosos som gör upp i gränder när skymningen tagits vid, och hur landets president tänjer allt mer på demokratins spelregler. Allt detta är sant om Moskva. Det finns ingen anledning att motsäga sig det. Men bilden blir snedvriden när man inte inte heller får höra om de majestätiskt vackra (och renoverade) byggnaderna, underbara parkerna och de vänliga stadsborna.
Själv har jag häpnats av Moskvas vackra sida. På ingalunda sätt är staden främst ett stalinistprojekt (även om de husen också på sitt sätt är charmerande). Visst finns säkert här fler höghus än på många andra ställen i världen men då ska man också räkna in att staden har över 10 miljoner invånare (Europas största stad) men trots allt fortfarande har många historiska byggnader kvar. Som i allt annat ska man alltså lita mindre på medias bild och faktiskt besöka platser själv.

Så till MGIMO-universitetet där jag studerar. MGIMO är en förkortning av vad på engelska blir: Moscow State Institute of International Relations (University) of the Ministry of Foreign Affairs of Russia. Kort och gott MGIMO. Men som namnet också påtalar är det en underavdelning av det ryska utrikesdepartementet. Vad det i praktiken innebär hoppas jag kunna söka fram under den här hösten och lovar att försöka hålla bloggen informerad. Än så länge kan jag i alla fall konstatera att modet går i kostym (för killarna, o ja inte män för de flesta här har inte ens fyllt 20 år) och kortkort kjol med stilettklack för tjejerna. Tjejerna är ändå inte typiskt "horiga" som man kan gissa på beskrivningen. Tvärt om är dessa tjejer oerhört modemedvetna, har de finaste make-uperna, och håruppsättningarna man kan tänka sig. Men att de är på MGIMO för att hitta sig en man syns mycket tydligt. För även om de nog gärna gör karriär så är de patriakala strukturerna väldigt starka och "mannens trygga famn" påstås vara en betydligt starkare drivkraft än den egna friheten.

2007-08-21T22:16:00.000+03:00

Det är nu 1 ½ vecka kvar innan jag den 1 september lämnar Sverige för Moskva. Spänningen stiger. Putin har tydligen utlyst högsta säkerhet fram till presidentvalet nästa år. Undrar hur det kommer att drabba en ung man från Sverige?
Har dessutom förstått att det unga kommunisterna i dagarna valt att överge sitt moderparti och valt att alliera sig med "ett rättvist ryssland". Motivet ska ha varit att ena vänstern i ryssland som ett alternativ till nyliberalismen. Tanken är väl god, och varje kommunist som lämnar den dogmatiska rörelsen är positivt. Frågan är bara om det är en nyvunnen trotskism som florerar eller om det trots allt kan vara nåt att satsa på? Det blir i vart fall en högpolitisk höst i grannlandet i öst!

I hetluften

2007-07-25T00:53:00.001+03:00

So it has begun. Nerver som ska sättas på plats och utmaningar som komma skall. Ska det här verkligen bli bra när jag nu om en dryg månad ska sätta mig på planet för mitt livs upplevelse?

Ryssland har de senaste veckorna varit tätt flankerat på första parkett i media. President Putin och Storbritanniens Miliband har haft enorma diplomatiska gräl. En intressant blogg att läsa kring detta är S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs: http://kajsaborgnas.blogspot.com/2007/07/dn-hetsar-vidare.html#links

Om det här är sommaren; hur kommer höstens drama sluta? Kommer Ryssland fortsätta svartmålas i media? Kommer Storbritannien få tag i den kriminella bandit som smittade landet med polonium?
Och framför allt vem kommer vänsterprassla med vem?